mc-rookie

 

 

 

 

Mina personliga mål med resan var att: 

 

 

RESULTAT: 6,5/9 

 

[x] överleva båtresan:

 

[x] se raukarna: 

 

 

[] lära mig mer om MC-kulturen: 

 

Lärde mig inget om MC-kulturen, eller jo, MC:isterna brukar vinka åt varandra när de möts på vägarna. Som en enda stor härlig familj. Eller? Vi hade nog förväntat oss mer av Lelledagarna. Antingen var vi på fel ställen, eller var det riktigt dåligt utbud. Hur som helst var det riktigt dåligt med information. 

Dessutom svämmade över av män/pojkar som är i behov av att kompensera genom att hävda sig med att köra alldeles för fort, utan hjälm, det finns särskilt en jag tänker på som bar en vidrig t-shirt, för pervers för att återge (nej, Niklas, jag tänker inte sluta bli upprörd över den typen av människor) och raggade på småflickor. Fast jag antar att just det inte är speciellt för MC:ister, utan snarare grubbslem i medelålderskris. 

 

[x] en rundvandring i Visby:

 

 

[] gå ut och festa ordentligt (i alla fall en kväll): 

 

Med drygt 5 km till närmsta busshållsplats och 5 mil till Visby så blev det hyfsat svårt att genomföra. 

 

 [x] lära känna Martin och Niklas ännu bättre: 

 

 

[\] uppdatera bloggen ofta, ta mycket bilder:

 

[x] ta årets första dopp: 

 

 

[x] Lummelundagrottorna: 

 

 

Grabbarnas personliga mål var: 

 

[x] öl

[x] motorcyklar 

 

De lyckades utan tvekan. Till 100%. 

 

Nu har vi varit hemma några timmar i Sundsvall. Trötta, men nöjda. Jag går omkring i mina långkalsonger och har MC-frissa (platt och rufsigt hår samtidigt). Har varken orkat duscha eller packa upp än. Vägen hem kändes lång, särskilt när vi passerat Gävle och det började ösregna. Niklas och Martin åkte Robban ifrån några mil innan Sundsvall, jag märkte det inte förrän vi nästan var hemma. Men tack till er båda för en rolig Gotlandsresa! 

 

Så nu har jag upplevt de beryktade raukarna. Det bästa med dem var att det fanns otroligt god klättringspotensial på dem. Jag tror att alla vi fyra hade jävligt kul när vi klättrade omkring och tog bilder. Vi åkte längst med kusten på Fårö och stannade till vid olika raukområden. Det roliga är att vi haft ett raukfält i närheten av stugan som Robban och jag besökte redan i torsdags, men vi fattade inte att det där varit riktiga raukar, de ser mest ut som missformade stenar. 

 

Vi åkte vidare till Sudetsand Strand för årets första dopp. Självklart bangade hälften av gruppen (de svagaste individerna). Så tävlingen om vem som skulle klara av att doppa sig först (huvudet också) stod mellan mig och Niklas. Jag började med ett tappert försök, men ca 30 meter ut i vattnet insåg  jag att det var alldeles för jävla kallt och dessutom långgrunt, vilket skulle förlänga plågan. Jag vände upp på stranden igen, övertygad om att Niklas skulle klara max 10 meter ut, innan han skulle vända tillbaka. Så när han sen började sin vandring ner mot vattnet lutade jag mig lugnt tillbaka och sa till Robban att han skulle vara beredd med kameran, eftersom det skulle kunna bli riktigt roliga bilder när Niklas insåg hur jävla kallt det var.  Precis som jag räknat med så stannade han till en bit ut i vattnet, vad jag inte räknat med var att han inte vände utan fortsatte framåt som en jävla kamikazesoldat. Vinnarskallen i mig slog till och jag började springa över stranden, ner mot havet och tog mig fram genom det iskalla vattnet. Niklas fick syn på mig när jag började komma ifatt. Det var plötsligt enormt mycket prestige i det här (från min sida i alla fall). Jag stålsatte mig för att göra ett dyk, men Niklas hann före. Jag doppade mig sekunderna efter, men den här gången mötte jag min överman. Grattis Niklas! Kul för dig, verkligen... Efter ytterligare varsitt dyk som skar som knivar genom kroppen i det iskallavattnet, begav vi oss upp på stranden igen. Sjukt stolta över vår insats

 

 

Just nu sitter vi och äter frukost, börjar bli sliten nu. Min kropp är trött av allt MC-åkande, men samtidigt känner jag att det inte varit så tungt som jag tänkt mig. Just nu ser ser planen för förmiddagen ut såhär (kan ändras fort): Efter frukosten så åker vi norrut till Fårö. Där tar vi färjan över. Målet med Fårö är dels att kolla på raukarna där, dels att jag tänkte genomföra årets första dopp. Sen åker vi tillbaka till stugan för en snabb lunch. Vädret är helt perfekt idag, vilket känns riktigt skönt efter allt regnande. 

 

 

Dagen började sådär underbart tidigt med att sambon väckte mig. Jag tittade ut och självklart så ösregnade det. Eftersom min sambo inte köpt med sig någon frukost (dålig planering) så blev det några Ahlgrensbilar och ett erbjudande från Martin om en öl (som jag dock tackade nej, fast jag var sugen, kanske hade den kunnat höja stämningen för mig något). Efter lite förberedelse åkte vi ner till hamnen och körde ombord på båten. Jag kanske hade otur men jag blev bitchblickad av en mängd otäcka bikerbrudar, vilket inte inte minskade min skeptiska inställning till MC:ister. Jag kände mig totalt bortkommen och i vägen bland alla dessa motorcyklar och dess ägare som också var på gång att vallfärda till Lelleveckan (antar jag). 

 

 

 Pepp inför båtresan. NOT. 

 

 

För att få ut något av resan (läs:STÅ UT) så känner jag att det är viktigt med någon form av målsättning som skapar motivation. 

 

 

Vi åker imorgon. Känns som om jag glömt något...

Jag behöver inte pass, jag har ordnat kattvakt åt Sigge som jag ändå kommit i konflikt med. Skönt att slippa monstret, fly till Gotland medan känslorna lägger sig lite mellan oss... 

 

OMG. Kom på den lilla, lilla detaljen.

Packa! 

Eftersom jag är ett kontrollfreak och perfektionist och en MC-rookie och bortskämd och lat (nä, skäms inte för bortskämd och lat, det betyder bara att jag lever längre eftersom jag sparar på min kropp) så krävs det noga förberedelser och gott om tid. Problemet är att jag saknar precis det. Jag antar att det har varit ett slags försvar mot vad som komma skall. Förträngning. Min hjärna har försökt skydda mig från att gå under, hjälpt mig att stå ut. För att överleva det faktum att jag med minimala materialistiska förutsättningar ska göra en långresa helt utlämnad till endast 30 liter packning, 3 MC:ister, sovsäckssovande (nä mamma och pappa, jag gillade aldrig scouterna, jag var inte tacksam över att lära mig överleva i skogen) och en hel ö full med okända MC:ister, besatta av sin hobby: Motorcyklar i alla dess färger och former. 

 

Så nu gäller det att behålla lugnet och tänka. För många, många år sedan gav min fina, kloka vän N mig ett tips när det gäller packning, hur man kan tänka för att inte glömma något. Han sa att jag skulle tänka nerifrån och upp. Alltså:

 

 

Det närmar sig nu. Min första riktiga resa med MC. Vi kommer åka ner till Nynäshamn 12 juni och övernatta där. Dagen efter tar vi färjan till Gotland. Jag hatar/är livrädd för att åka med större båtar, men tre timmar ska jag fixa. Dessutom är det på dagen och det är mindre skrämmande, de flesta allvarliga  båtolyckor sker på natten. Jag kommer få tillfälle att återkomma till mitt komplexa förhållanden till båtar när Europaresan närmar sig.