Min morgon

Det första jag ser när jag kommer ner för trappan på morgonen är ett kök fullt av kartonger. Det andra jag ser, när jag fortsätter ut i vardagsrummet, är ett tält på vår gräsmatta. Sen kommer min sambo in och säger att både sovsäckarna, liggunderlagen och tältet har kommit (samt en kniv och en tysk tidning som tydligen ingick). Allting är från Tyskland (www.louis.de) och kom precis en vecka efter att vi beställt det.

Tält från: Outdoor Tunnel-Pro 
 
Min sambo vill att jag ska gå ut och provligga i sovsäcken ute i tältet. Jag som är nyvaknad känner mig sådär sugen. Det är en sak när vi väl är ute och reser och tältet kommer vara det enda alternativet, en annan nu när vi fortfarande är hemma och jag i lugn och ro kan sätta mig bekvämt i soffan och vakna till liv istället.
Då säger han att han är lycklig och ger mig genom det inget annat val än att snällt gå ut och provligga i sovsäcken, i tältet. Min sambo är lycklig som ett litet barn. När jag väl ligger där så föreslår han att vi kanske ska testa att sova i tältet inatt. Min första reaktion är nej, inte mer tältande än nödvändigt. Nu några timmar senare har jag sagt att jag eventuellt kan tänka mig att sova i tältet inatt. Men klargjort att då ska vi bara sova, inte leka att vi campar. Vi ska gå rakt ut från huset till tältet när det är dags att gå och lägga oss. Inte en minut innan. Inte sitta i flera timmar och äta torkat kött till middag ute på gräsmattan...
 
Lycklig sambo med liggunderlag och sovsäck från: Nordkap Adventure Equipment (passande)
 
 
 

Underställ

 
Våra underställ som vi skickade efter i onsdags kom idag. Inte överdrivet snygga, men antagligen de viktigaste plaggen att ha med sig. Jag har suttit ute på nätet och googlat "snygga underställ" i flera dagar. Hittade många riktigt snygga, särskilt hos Kari Traa och Aclima, men tyvärr utanför vår resebudget. Dessutom fanns det ull i flera av dem vilket jag aldrig skulle fixa. Det kvittar hur lite det är, kombinationen ull och värme leder till kli och obehag. Kli och obehag kommer leda till småpanik när jag sitter på hojen och inte kan komma någonstans. 

Drömmen. 

Så nu blev det två par helsvarta och ullfria istället. Två par känns som ett måste. Jag vet inte riktigt hur kallt det kommer att bli, men jag räknar ändå med att jag kommer tillbringa de flesta av dygnets timmar i underställ. Det känns ju inte jättefräscht att bara ha ett ombyte då. Så min tanke är att kunna tvätta det ena paret och samtidigt inte behöva frysa medan det torkar, utan alltid ha ett rent och torrt underställ på mig. Låter väldigt ambitiös nu, får se hur länge det håller... 

Verkligheten. 
 
Nu har jag fördjupat mig tillräckligt i underställ, mer spännande än såhär blir det faktiskt inte. 
Nu väntar en hojtur på grusväg.

Tillbaka

Efter nästan 10 månaders uppehåll, då jag/vi hunnit adoptera en gatuhund. köpt en skelande siames och ett hus på landet, så återupptar jag bloggen. Jag kan knappast kalla mig för en rookie längre. Även om jag fortfarande inte lärt mig att klä på mig balanserat än (alltid för varmt eller kallt), även om jag fortfarande tycker att hjälmen pressar sönder mitt huvud och fast jag varken kan hoppa av eller på hojen så där snyggt och smidigt som jag önskat. Planer på årets tripp har tagit form: Nordkap.
Om två veckor.
Tror att det kan bli fantastiskt spännande och kul.

Och kallt.
Och mygg
Och ösregn.

Men ändå.

Jag är fortfarande värdelös på att packa. I år så finns det dessutom mindre utrymme för mina saker. Vi ska ha med tält och sovsäckar, köra mycket på mindre vägar och lämna en av packväskorna hemma. Har ingen aning om hur jag ska lyckas få med allt jag behöver (vill ha med). Att packa för mig är ett äventyr i äventyret....
 
Hojtur ur i början av maj... 

RSS 2.0