mc-rookie

Idag har vi bara, som enligt planen, tagit det lugnt och vandrat omkring i Belfort i Frankrike. Vi behövde verkligen en vilodag. Även om det är en otroligt rolig resa vi gör så tar det både fysiskt och psykiskt. Du hinner varken smälta alla intryck eller återhämta dig fysiskt. Vi har gått omkring och shoppat. Många fransmän är totalt ovilliga att prata engelska, men vissa försöker verkligen. Och det räcker med att försöka,med ren vilja och kroppsspråk så kommer man långt. Träffade på en jättegulligt tjej som jobbade i en affär idag. Hon ville verkligen lära sig engelska och frågade ut mig om massor av saker. Som t.ex. vad storlekarna S,M och L står för på engelska. Tänk att jobba i en klädaffärer och inte ens veta det. Hon tackade mig flera gånger efter att vi hade pratat. Sedan stötte jag på en tjej som inte förstod vad jag ville när jag bad om en Coca-Cola. Kan inte vara lätt att jobba som servitris då... 

Känner mig verkligen privilegierad över att vara svensk. Att få engelska som ett andraspråk från det att man är liten är långt ifrån självklart. Jag var livrädd för att min skolengelska inte skulle räcka, men hittills är det jag som känt att jag behärskar engelskan bäst av dem vi mött, vilket gett mig en stor självförtroendekick. Och en ödmjukhet.