Dag 13 Paris
Det blev inget inlägg igår eftersom både jag och Robban toksomnade efter en intensiv dag med turistande i Paris.
Efter vistelsen i Belfort så började jag hysa något slags hopp om att fransmännen inte var så otrevliga, självupptagna och respektlösa som jag så fördomsfullt bildat mig en uppfattning om. Jag hade fel, eller rätt hur man nu ser på det... Ute på landsbygden så träffade vi hur många trevliga människor som helst och även om deras engelska var bristfällig så försökte dem i alla fall. I Paris har jag hittills stött på 2 trevliga människor. En taxichaufför och en butiksinehavare. Två vänliga personer i en stad där det bor drygt 11 miljoner, det borde nästan vara omöjligt. Vi började dagen med att köpa biljetter som skulle täcka alla resor med tåg, buss och tunnelbana under hela dagen. Saken var bara den att tunnelbanan var tillfälligt avstängd just denna dag, tågen gick bara i Paris utkanter och bussarna var få. Kollektivtrafiken är under all kritik om man jämför med Sverige, den ligger långt efter.
Biljetter.
Vi började med att ta oss till den kända kyrkan Notre-Dame där Victor Hugos kända roman om Ringaren i Notre-Dame utspelar sig. Kyrkan hade tydligen något 850 års jubileum i år, vilket inte märktes mer än att de passade på att tjäna pengar på detta genom att sälja diverse extra saker. Dessutom hade Disney World skickat ut sina representanter som stod utanför och raggade barn i kön in till kyrkan. Smart. Vi fick köa i ca 30 min. Men sen när vi väl kom in fanns det gott om utrymme att strosa omkring. INTE.
Utanför Notre-Dame.
Vi knuffades fram och tillbaka och runt genom kyrkan, medan det hela tiden ropades ut i högtalarna att man skulle visa hänsyn och vara tyst. Vi passerade ett klassiskt biktbås men var rörande överens om att INTE gå in, vilket hade inneburit att det dragit ut på tiden med flera timmar.
Biktbås.
Istället passade vi på att ta nattvarden. Jag har ingen aning om vad prästen sa, men antagligen välsignade han mig när han tryckte in sina håriga fingrar i min mun, Robban informerade mig om efteråt att jag skulle sträckt ut tungan. Men jag kände mig ganska nervös när jag stod där framme så jag missade den biten, dessutom missade prästen att doppa oblaten i vin så det klibbade fast i gommen på mig. Först trodde både Robban och jag att det var någon turistgrej, men folk föll på knä och grät så antagligen var det På riktigt. Om de nu inte hade inhyrda gråtorskor för att göra det mer effektfullt. Vi knuffades vidare i kyrkan och smet in om deras skattkammare där allt dyrbart förvaras. Vi fortsatte förbi en staty av Jeanne' D' Arc.
Detta är ganska sjukt egentligen. Något Notre-Dame är särskilt stolta över är att det var i just denna kyrka som Jeanne fick upprättelse och blev helgonförklarad. Kyrkans män (och kvinnor) dunkar varandra i ryggen och tycker själva att nu är det okej, vi gjorde ett litet misstag när vi anklagade henne för kätteri, men nu har vi våra ryggar fria, bara vi ger henne en helgontitel. INTE. Bättre hade varit om de låtit bli att elda upp en 20 år ung, oskyldig, kvinna levandes, under svåra smärtor från början. Tycker jag i alla fall.
Innifrån skattkammaren. Robban drabbades av storhetsvansinne...
Vi lämnade kyrkan och fortsatte mot nästa turistattraktion. Eifelltornet. Smarta som vi är hade vi förbokat biljetter vilket gjorde att vi slapp köa i 2h. Vill man verkligen upp i tornet är det värt att göra det. Du kommer visserligen bara till våning 2/3, sen är det kö till sista biten upp, men ändå. Vi hade våra biljetter bokade till 15:00 och kände att det var gott om tid. Men som jag skrev tidigare så funkar kollektivtrafiken inte jättebra. Vi bestämde odds för att gå, men när jag började få Venedig flashbacks (yrsel och illamående) så gav vi upp och bestämde oss för att hitta en buss som gick ända fram. Det gjorde vi också och var framme vid 14:30. Först fattade jag inte att det var Eifelltornet, det var inte alls så mäktigt som jag föreställt mig.
Vi fick som sagt förtur och efter att ha passerat vakter och larmbågar så kunde vi slutligen åka upp.
Lådan för beslagtagna föremål som kommer förstöras och inte lämnas tillbaka. En sjuk samling knallat från maskinvaruteknik till skruvmejslar. Undrar lite hur folk tänker.
Jag hade fel när jag sa att tornet inte var så mäktigt. Det är det. På väg upp mot tredje våning gen fick jag svindel och kände hur tornet började luta (vilket det självklart inte gjorde).
Utsikt över Paris.
Sjuk dyr lunch, men det är inte varje dag man käkar pizza i Eifeltornet.
Vi valde att ta trapporna ner för att prioritera vårt nästa turiststopp. Det blev (till min stora lycka) en Roy Lichtenstein utställning. Jag är ju ett stort fan av honom, men har aldrig fått tillfälle att besöka någon utställning. Men eftersom jag hade en enorm tur så dök tillfället upp precis nu under Europaresan. Jag var helt exalterad når jag gick omkring bland tavlorna. Så exalterad att jag råkade gå lite för nära och utlösa ett larm... Men det var det värt. Jag shoppade loss i butiken sedan och 3 tavlor, en låda med vykort och lite andra saker så är min reskassa förbrukad, men jag är väldigt, väldigt nöjd.
Vet, ser galen ut. Kände mig hög och exalterad.
Klockan hade hunnit passera 20:00 och vi bestämde oss för att äta middag. Vi hittade en mysig restaurang med god mat och satt i lugn och ro och åt. Det skulle vi inte gjort eftersom sista bussen till hotellet gick runt 21:00. Så det fick bli en taxi. Men äntligen fick jag träffa en trevlig huvudstadsinvånare som dessutom kunde engelska. Väl tillbaka på det jävla skämthotellet vi bott på (med personal som inte kan engelska, kedjeröker och pratar oavbrutet i mobil, städerskor som knappt kan bädda och definitivt inte städa) så bad jag om att få köpa något att dricka. Jag vet inte vad jag förväntat mig, men självklart sålde de ingen dricka så vi fick ta hojen för att leta upp ett ställe som var öppet. Alltså bensinmackar stänger kl. 22:00. Så det var kört. Tillsist hittade vi en liten, liten affär som också höll på att stänga men han som hade affären var vänlig nog att låta oss komma in ändå.
Försöker desperat skapa kontakt med ortsbefolkningen.
Nästa destination blir Luxenburg. Ska bli skönt att slippa denna stad som Gud gav upp.
Kommentarer
Trackback
