mc-rookie

Vaknade i Wien imorse och går och lägger mig i Salzburg nu ikväll. Vi åkte runt 8:00 imorse och var framme strax efter 15:00. Vi körde längst med riktigt fina landsvägar, stora solrosodlingar överallt. Vi slängde in vår packning på hotellet för att åka och kolla på Örnnästet som ligger drygt 2 mil från Salzburg. Vi passerade en hemsk bilolycka på vägen och man känner sig verkligen ödmjuk inför det faktum att vi klarat oss så bra. Hitills. Självklart missade vi sista bussen upp till toppen med bara några minuter... Så det blev en fika istället. Ska göra ett nytt försök  imorgon innan vi åker vidare till nästa destination, som fortfarande är lite oklar. Killarna ska sätta sig och planera senare ikväll. 

 

Martin och Niklas ville åka tillbaka till hotellet medan jag och Robban impulsbadade i en liten fors som rann ner för berget. Jäklar vad kallt det var och vilka strömmar. Vi fick gå i sidled som kräftor för att ens kunna ta oss fram. Och Robban fick hålla i mig för att jag inte skulle föras med forsen. Men kul var det. Antagligen trodde folk att vi var helt galna, för när vi kom tillbaka till hojen på parkeringen så var våra kläder helt blöta och vi fick åka utan kläder under MC-stället. Men det var som sagt, riktigt kul och helt klart värt det. Så nu har vi badat i "Hitlerbäcken" eller vad forsen nu heter...

 

Är på väg att gå och lägga mig nu. I vårt rum utan AC och med 30 graders värme ute. Jag och Robban hittade en riktigt bra grekisk restaurang där vi käkat kvällsmat. Vi har inte sett till Niklas och Martin sen de åkte ifrån oss på fiket. De dyker väl upp lite senare. Är riktigt, riktigt trött ikväll. Imorgon har vi varit ute en vecka och det börjar ta på krafterna. Har haft en ganska tung dag och varit less på det mesta. Suttit och storgråtit i hjälmen med visiret nerfällt. Jag har fortfarande inte hittat charmen med att forcera fram på motorcykel  i 40 graders värme 10-12h om dagen. Jag älskar allt det andra. Upplevelserna, sällskapet, äventyren och alla möten med trevliga och hjälpsamma människor. Jag hade aldrig velat vara utan den här resan, men som det känns nu kommer jag aldrig göra om något liknande. Jag har en enorm längtan att detta ska vara över just nu, men det finns liksom ingen återvändo. Det är ca 1.5 vecka kvar, så det gäller att bita ihop, hitta ljusglimtarna och fånga dem. 

 

Känner även att jag tappat MITT sätt att skildra resan här i bloggen. Det känns som om jag håller tillbaka mina upplevelser för att tillfredsställa MC:isterna och deras förväntningar... Det är inte riktigt jag. Ska försöka skärpa till mig. Och hitta tillbaka. Orkar fan inte bry mig om vad folk tycker. 

 

Blir tyvärr inga bilder ikväll eftersom nätverket suger och Robban inte kan föra över dem till min iPad. Ska sluta gnälla nu. Godnatt alla fina som läser min blogg, känns skönt att veta att ni backar upp mig på distans.