mc-rookie

Nu har vi varit ute precis en vecka. I övermorgon reser jag och Robban vidare medan Niklas och Martin påbörjar sin hemresa mot Sverige. Jag har fortfarande inget fungerande nätverk, så både bilder och inlägg kommer att komma med en viss fördröjning. Idag startade Robban och jag med att åka till Örnnästet, vi var där tidigt och ägnade ett par timmar åt att vandra omkring. Det ligger fantastiskt vackert uppe bland bergen. Tyvärr har de byggt om i princip hela byggnaden till en restaurang, vilket förstör mycket av upplevelsen. Hitler spenderade visserligen aldrig speciellt mycket tid här, utan det huset han föredrog sprängdes av amerikanarna. Men därför känns det extra viktigt att de hade bevarat det här. Örnnästet var en 50 års present från Martin Borman (vara hus också sprängdes). Eva Braun gillade Örnnästet, men eftersom det mesta var ombyggt och avstängt så greppade jag aldrig var och vilka platser hon rört sig kring. Det skulle vara värt att ha bokat en guidad tur. 

 

Vi körde en bit med hojen, men sista biten upp gäller buss. Vägarna är smala och branta och chaufförerna som kör måste ha speciellt tillstånd för att få köra just denna sträcka. Så vi köpte bussbiljetter och åkte upp. Resan tog ca 25 minuter. Väl uppe så fick vi gå genom en lång gång i berget innan vi kom fram till en kopparhiss. Det är orginalhissen som bevarats och det känns ganska mäktigt att tänka på det. Även om det passerat miljoner människor sedan Hitler och hans närmsta åkte här.

 

Efter besöket på Örnnästet (där jag köpte Eidelweissfrö som jag SKA lyckas odla i Norrland). Så mötte vi upp de andra och körde söderut. Vi hade bestämt att vi skulle ta oss igenom bergspasset Grossglockner, där Österrikes högsta punkt finns. 2571m, du kan köra hela vägen upp med hojen. Sveriges högsta berg, Kebnekaise som man måste bestiga till fots är bara 2097m. Vi startade vår resa och jag somnade självklart på hojen igen. Det är andra dagen i sträck nu. Det blev många små pauser innan vi körde in i området. Fan vad coolt det var. Det är ca 20-30 minuters stigning till toppen, Bikers Point. Kurvorna är kraftiga och störtar rakt ner. Utsikten kan aldrig göra sig rättvisa genom bilderna. Det är underbart att åka i bergsmiljö. Luften är hög och frisk. Jag älskar det.

 

 

 

Sen körde vi ner, stannade och åt på ett mysigt och bra ställe i nån liten by. Ingen Wi-Fi någonstans så vi pratade ihop oss om att köra drygt ytterligare en timme och sen checka in på nåt hotell. Lättare sagt än gjort. Vi hittade tillslut stället vi är på nu, efter att ha passerat världens coolaste bergsluttning. Skarpa kurvor, tunnlar och brutala kanter. Ett skabbigt litet hotell, med inredning från 60-talet, Med rum till överpris. Men vad gör man mitt i natten när det bara finns ett hotell. Som vi förstått det så är det en familj som driver det. De kan varken tyska eller engelska så det är inte helt lätt. Vi fortsätter vår resa tidigt imorgon. 

 

Som vanlig är jag helt slut och tänkte försöka somna nu. Värmen är fortfarande olidlig.