Dag 9 Venedig-Innsbruck
Dags att lämna även denna stad, detta hotell för någonting nytt. Skakad av gårdagens händelse så bestämde jag mig för att se till att få i mig en rejäl frukost. Vår plan för dagen var att Robban och jag skulle ner till Rom och sedan vidare till Pisa, medan Martin och Niklas skulle påbörja sin hemresa mot Sverige. Så blev det inte riktigt. Robban och jag bestämde oss för att köra med de andra över Dolomiterna till Innsbruck Istället. Innan vi lämnade hotellet såg jag till att sätta dit den jävla (ursäkta) kärringen till städerska som trakasserat mig sedan gårdagen. Hon hade gått efter mig och bett mig visa nyckel och uppge rumsnummer otaliga gånger sen vi anlänt dagen innan, konstigt nog var det ingen annan som råkat ut för det. Dessutom bitchblickade hon mig oavbrutet och jag fick nog. Så jag tog mod till mig och pratade med hotellchefen. Hans engelska var väl sådär, men han uppgav att hon hade familjeproblem, men lovade att prata med henne, samt gav mig en ursäkt. Jag som knappt trodde att jag skulle våga beställa mat själv innan resan, har nu avancerat till att kunna framföra klagomål. Jag växer med mina erfarenheter. Det är en bra känsla.
Rast på väg mot Dolomiterna.
Snygg-Robban posar.
Jag posar.
Martin släpper ut sina pojkscouts-fantasier...
Vi stannade och åt lunch på en liten pizzeria. Servitrisen som jobbade där kunde absolut ingen engelska. Martin försökte förtvivlat förklara att han ville ha lök på sin pizza. Tillslut ritade jag en lök och då förstod hon genast :)
Tack Bengt-Bild för att du gav mig sådana tecknings-skills. Innan vi åkte vidare så tvingade jag in Robban i en djuraffär. De hade världens sötaste möss, men trots mitt tjat små fick jag inte köpa någon och ha i topboxen. Konstigt. De hade även en riktigt fin fisk, men den var jävligt död. Synd.
Fina, söta små djur. Tror jag börjar sakna Sigge alldeles för mycket nu.
Resan över Dolomiterna (minus motorväg) skulle ta max 6h, lovade han i hotellreceptionen oss. Vi skulle inte vara framme förrän ca 12h senare. Då riktigt, riktigt trötta, slitna och hungriga. Fast Dolomiterna var en fantastisk upplevelse. Bättre än Grossglocker enligt mig. Riktigt, riktigt roliga vägar och underbar miljö. Vi fick både uppleva lösgående kor och en hjort som stod vid vägkanten. Martin körde av vägen lite vid en skarp kurva, men både han och hojen klarade sig. Viktigast.
Mot Dolomiterna.
Otroligt vackert. Bilderna kan omöjligt göra det rättvisa.
Mitt på bergssträckan var vägen så smal att vi var tvungna att vänta in bilar som kom från andra hållet. Vi var där ungefär 19:05, så det blev 25 minuters väntan. Men helt klart värt det.
Det blev McDonalds när vi äntligen var framme och sen toksomnade vi.
Kommentarer
Postat av: B
Så härligt att läsa om alla erfarenheter vännen. Fortsätt skriva! <3
Svar:
mcrookie.blogg.se
Trackback