mc-rookie

Eftersom vi har haft noll täckning sen vi lämnade Sverige så kommer det en uppdatering av gårdagen nu. 

 

Vi gick som sagt och åt middag. Kändes lite som att vara tillbaka i skolbespisningen i grundskolan. Allt var brunt och i en enda röra. Det var bara att peka och chansa på att det skulle vara ätbart. Personalen var lite svårkommunicerade, som i skolbespisningen, stränga tanter som stirrade på dig, bonusen var väl att man slapp äta upp... 

Hytten jag och Robban delade höll väl inte heller värsta standarden. Fläckiga madrasser, fläckig heltäckningsmatta, badrum som stank rejält av avlopp och en dusch som fick allt att svämma över. 

 

 

De andra var rejält trötta på mitt tjat om död och båtolyckor. Men det är mitt sätt att hålla ångesten i styr, att få ventilera mina tankar, avdramatisera genom att skoja bort det. Havet har varit hyfsat lugnt, båten har krängt lite och vågorna känts, vilket fått mig att rycka till. Detta  leder till en del katastroftankar, vilket självklart speglas i mina inlägg här på bloggen. Om någon läser denna bloggen med förhoppningar att det är en renodlad MC-reseblogg så är det fel. Snarare är det en ganska personlig blogg med mina upplevelser, betraktelser och tankar. Att det sedan råkar komma en 700 mil lång Europaresa och 11 länder emellan är väl snarare en bonus. Jag har aldrig utgett mig för att vara någon MC-brud, snarare är det väl kontrasterna som är spännande, då jag är väldigt långt ifrån att vara MC-brudig (vad det nu egentligen är). Att ta beslutet om att följa med har övervägts tills kvällen innan avresan för mig. Det har pendlat mellan att jag aldrig kommer fixa det, till att jag ångrar mig om jag inte försöker. 

 

 

Kvällen igår spenderades för övrigt med att handla lite i affären på båten, ta en öl med Robban och Nicklas och  lyssna på en DJ som måste ha världens mest otacksamma jobb, då det endast var två yngre barn som var uppe på dansgolvet. Vi valde att lägga oss ganska tidigt. Strax innan 00:00 fick jag ett mindre psykbryt när jag tittade ut och upplevde det som riktigt höga vågor utanför hyttfönstret. Jag tvingade Robban att klä på sig och följa med mig och kolla på uppsamlingsplatsen i händelse av en olycka, samt ut på däck för att kolla livbåtarna och höjden på vågorna. Vågorna visade sig komma från vår båt... Somnade ganska lugnt tillslut och resan har hittills gått över förväntan.