mc-rookie

Butikerna började stänga och vi gjorde oss klara att åka tillbaka. Vi skulle gå igenom hela stan för att komma till bussarna. Självklart så blev jag dålig. Jag trodde inte att jag var så känslig, men efter att ha ignorerat varenda varningssignal från kroppen i flera dagar, så drabbades jag av någon form av överhettning/värmeslag. Det började med att jag såg suddigt, det blev tungt att gå. Alla ljud försvann, jag mådde illa och var yr. Antagligen såg det ut som en fylla utifrån när jag raglade omkring. Det är i lägen som detta som vikten av bra ressällskap väger tungt. Robban sprang och köpte bussbiljetter och dricka. Martin och Niklas stannade hos mig. Jag satt ner på en trottoarkant och de hällde iskallt vatten över mina handleder och i nacken. Fick lära mig att man ska kyla de stora pulsådrorna som vid handlederna och halspulsådern, vid lägen som dessa. Jag satt där på marken, genomblöt och illamående. Vi tog oss till bussen. När vi väl kom in på hotellet så kunde jag knappt stå. Jag såg att de andra pratade med mig, men min hjärna kopplade inte. De fick med mig upp på rummet, hållandes under min arm. Jag fokuserade på varje trappsteg. Lyfta foten, lyfta foten, lyfta foten. 

 

Sen fick jag ju då mitt straff för att ha varit så ignorant mot min kropp. Martin och Niklas gick till sitt rum. Jag tvingades klä av mig och stå under, rinnande, iskallt vatten i duschen, samtidigt som Robban tvingade mig att dricka drygt 1liter Resorb, under hot om att han var tvungen att ringa en ambulans annars. Italienskt sjukhus kändes inte som ett alternativ för mig. Så jag stod där och grät och drack min Resorb. Sen fick jag gå och lägga mig, Robban väckte mig tätt mellan gångerna innan han lät mig somna för natten.