mc-rookie

Skulle blivit en renodlad MC-blogg. Men jag orkar inte låtsas. Det är inte min grej helt enkelt. Men nu har vi en resa på 700 mil och 11 länder i Europa inbokad, så det är bara att bita ihop, även om det känns som "Mot alla odds" för mig. Samtidigt älskar jag nya erfarenheter, upplevelser och äventyr så varför inte?

Drama

 

Det blev inget mer inlägg igår. Det blev (på riktigt) skrik och gråt från min sida. Saknades bara att jag slängde mig på golvet också... 

Jag tyckte att jag fått till min packning perfekt, men bad min sambo om hjälp för att det var två tröjor och en jacka som inte fick plats. Följande inträffade: 

Min sambo granskar min färdigpackade väska, sen sliter han ut allting och börjar packa om. Han körde den brutala, sadistiska stilen. Typ: "Du får välja mellan din handduk och din jacka" och "ska du ha ett par långbyxor ELLER shorts?" (hur ska jag veta det, jag är väl ingen jävla meteorolog). Sen fortsatte han med att plocka bort min underställströja, mitt godis och en mängd andra saker. 

Mina tankar gick till filmen Sophis val... (ja, era moralkärringar, ni kommer hoppa på mig nu och tycka att det är en dålig jämförelse, jag bryr mig inte). 

Det var då det brast för mig och jag började skrika och gråta att jag inte ville åka på nån jävla Gotlandsresa. (ja, alla moralkärringar, ni kommer tycka att jag är en bortskämd dramaqueen, jag bryr mig inte). 

 

Slutligen, fortfarande arg och ledsen så började vi vår resa mot Nynäshamn. Klockan var då runt 20. Det blev en jobbig resa ner, nästan 50 mil motorväg. Kallt och tråkigt. Vi stannade vid Tönnebro för en fikapaus. Jag var kall så jag skakade. Min underbara sambo plockade fram sin underställströja. Och tog på sig den. Jag hade räknat med att han skulle räcka över den till mig, eftersom det var han som plockat ur min från packningen. Men inte. 

 

 

 

 När vi äntligen såg Nynäshamnskylten på motorvägen grät jag nästan av lycka. Vid halv två stapplade vi äntligen in i stugan, trötta och kalla och somnade direkt. Ont, ont överallt. Fy fan för denna etappen av resan. 

 

Nu vet jag äntligen vad charmen med motorcykelåkande är. Att äntligen vara framme och få gå av den.

Jag lider med dig. Dax att smida planer för att göra din resa dräglig. Plan A: Sno hans undersställströja vid första bästa tillfälle och ta den på dig. Vill han ha trevligt resesällskap får han väl offra sig lite, eller hur? Skulle planen gå i stöpet, kör plan B. Tvinga honom att stanna var femte minut, pga köldkramp (påhittad såklart) när han genomskådat den planen och slutat stanna när du signalerar stopp, gå raskt över till plan C: låtsas somna och sitt sen och dunka din hjälm systematiskt mot hans, gärna med lite sidutfall emellanåt. När han fått stanna och "väcka" dig för femte gången, säg att kylan gör dig sömnig och omdömeslös, sätt dig sen bak å fram på mc:n nästa gång du äntrar den! Detta borde ta skruv och ditt krav har nu stegrats från att låna hans tröja till ett stopp på närmsta affär där det säljs underställ av rang, där Sambon glatt betalar den tröja du önskar. (Självklart behåll du även hans, det kan ju bli riktigt kallt nån kväll.)

För övrigt är det spöstraff på att tvinga sin käresta att lämna godiset hemma....

Utan bild hade jag kanske jag kunnat tro på ditt gnäll, men fotot avslöjar allt. För dålig sträckning i fingret för att tyda på genuin ilska. Mest avslöjande är dock ögonen. Finns inget plågat eller ilsket över dem. Dramaqueen var ordet.

Finaste, förlåt...jag sitter och läser dina inlägg och fnissar. Och det är inte snällt att finna nöje i andras olycka... Men samtidigt så vet jag att om rollerna varit ombytta så hade du också fnissat åt mitt lidande ;) Jag kom och tänka på en sak, sprit! Då fryser man inte alls lika mycket och allting blir lite lite roligare. Ta några shots tequila emellanåt så kanske det blir bättre?

Saknar! Pussen på <3

Varför har ni bara bilder från bensinstationer?

Å, där kom dom :-)