mc-rookie

 

Nu var det dags att låta sambon bekänna färg. Årets hitills längsta mc-tur gick ner mot Uppsala och Lelle butiken. Vi var tre hojar och fyra personer, jag, Cilia, kompisen Linn och hennes kompis Veronica. Vi samlades vid en mack i stan innan avfärd. Tankning av både hojen och oss, sedan avfärd. Vi hade ett kanonväder, stark (men inte för stark) sol strilade in i våra visir, sambon bak som höll om mig så mysigt och lagomt med trafik i ett skönt tempo. Hur bra var inte detta då? - Tyckte jag. 

Kommer man med en BMW adventure och helst med dimljusen på så är det nästan så att bilarna slänger sig åt sidan, det hjälper säkert även till att jag monterat reflextejp på den vita hojen då de säkert får intrycket av att det är polisen som kommer så det är lika bra att styra ner i diket.

Vi kör i ett behagligt tempo, kanske lite långsamt men omkörningarna är odramatiska och alla hinner med. Strax nedanför Njurunda och ca:30 mil kvar innan framkomsten så märker jag att sambon liksom blir lite oaktiv. Jag vinklar upp sidospegeln och ser in i hennes hjälm. Sitter hon och njuter av musiken med stängda ögon? Så här länge...? Men vad faan, kvinnan sover! Visst hon sitter rak i ryggen men så fort jag ändrar farten så antigen så slår hon hjälmen i min nacke eller så ser hon ut som en "nickedocka". Jag känner att jag har full kontroll och låter henne vila lite, stackarn gick ju upp så tidigt på morgonen, redan vid 09.30 klev hon upp så vem skulle inte vara trött då? (Lite sarkastisk, fast på ett kärleksfullt sätt).

Väljer man stora E4:an mellan Sundsvall och Uppsala så dör man av tråk! Vägen är fin, bred, rak och jäkligt oinspererande. Det var kanske därför sambon valde att sova i två timmar!

 

Smygfotad av Cilia 

 

Väl i butiken så slås man av att det är stort med ett otroligt utbud för en MC-nörd som en annan, men även att man inser att den budget man har kommer aldrig att räcka till det man vill ha. Jag som vill ha nya byxor och en ny jacka stod och dreglade vid ett riktigt snyggt och vattentätt Scott ställ, som sagt bara pengarna som fattades. Cilia gick inte lottlös, en snygg hoodie och en snygg jacka blev hennes byte efter jakten. Det var rea på dessa och tur var väl det.

Ja visst ja, jag köpte lite i alla fall. Ett par nya sommar handskar, typ som crosshandskar och ett ryggskydd, sen ner mot Cilias "bonusfamilj". Kanontrevligt med lite fika och att träffa dom. Givetvis drog det ut på tiden (väl värt det) så vi kom iväg hemåt vid 23 tiden. Många timmar blev det och "note to self"-välj inte mörkt visir på kvällen, blir liksom kaka på kaka. Totalt mörker. Hemfärden gick i samma stuk som vägen ner, snark bakom ryggen!

Glömde nämna, vi körde både vägen ner och hem delvis på gamla E4:an och mindre vägar, välj den om ni inte har bråttom, mycket trevligare men inte direkt längre.

 

På väg hemåt