mc-rookie -

Robban gästbloggar om dagen från helvetet.

Kanske kan ha retat Gud när jag skrev "Pray for snow" i böneboken i självaste Notre Dame...

Vi startade vår resa ifrån Paris, det var absolut inga problem i början men sen så drog det igång. Att köra i Paris är ingen höjdare, rödljus både till höger och vänster. Någon småfull stadsplanerare ville nog även skoja till det med att inte lägga vägarna i korsningar rakt mot varandra, de skall gärna skifta ett par meter + att den smarte faan lägger stopp och fler rödljus mitt i rondellerna, när man minst anar det. Alltså första djävulskapet..... Gps:en hänger inte med utan när nu den sneda korsningen kommer och jag hinner inte titta på gps:en som är helt fel samtidigt som jag försöker hitta rätt bland alla idioter i trafiken (jag är alltid oskyldig) så slutar det med att man åker fel. Åker man fel här så är det liksom inte bara att göra en u-sväng utan att man måste stå sitt kast och åka en massa kilometer/mil innan man nu kan ta rätt väg.

Andra djävulskapet (låter mer men jag spetsar bara till detta lite, tyckte att det var trevligt ändå), sambon ville gärna besöka slottet i Versailles' där Marie Antoinette bodde och senare tyvärr avrättades. Hur som helst, slottet är en grym upplevelse, allt är överöst med detaljer och lyx nästan faktiskt ett måste att se. Problemet är att det är ett flertal timmar in, först kö till att köpa biljett för att se stå i kö för att gå in i slottet, för att sen köa i alla rum som man går genom, för att köa sen för att ta sig ut.... Pust...

Värmen och allt folk (mestadels asiater) gjorde mig till en lätt grinig och tjurig svensk kille med alldeles för tunga och hårda mc-skor, dessa fick ett flertal känna av under turen då jag råkade kliva ett par rakt på deras oskyddade småtår. Jaja, lite svinn får man räkna med.

Nu till den fortsatta bestraffningen (från Gud om ni minns), jag är oftast grymt metodisk och noggrann, fråga min sambo som blir tokig på mig när vi gör oss klar att åka, det går i en viss takt och ordning innan vi sätter oss upp för att åka iväg. Nu hade jag tagit bort Scalan G9:an (com-radio) från hjälmen för att ingen skulle sno den. Givetvis la jag den uppe på toppboxen innan vi skulle åka iväg, detta kom jag på ett par mil senare och faktumet var att jag hade tappat den. Japp, ett par tusenlappar åt helvete!

Tredje djävulskapet bara för att statuera ett exempel och verkligen visa att man inte skall "skoja till det" i Notre Dame så när det bara var ett par mil kvar innan vi hade nått hotellet i Luxemburg så får vi soppatorsk! Mätaren hade visat att vi var på reserven men att det ändå var 5 mil kvar i tanken. Jag har läst om detta problem men har inte märkt det förrens nu, den har tidigare funkat klockrent men kolla gärna www.bmwklubben.se så kan ni läsa mer om detta problem, nu fick vi uppleva det på nära håll.

Mörkt, obyggt och ingen bil stannar givetvis. Sambon märkte på mig att nu var min gräns nådd, jag kanske upplevdes lätt grinig så hon kom på att jag skulle försöka gå till ett hus och fråga om dom har en skvätt bensin.

Sagt och gjort, i första huset jag valde visade det sig att det verkligen finns snälla och trevliga människor. En man öppnade dörren, kan inte förstå varför, jag ser inte så trevlig ut och särskilt inte i mörker :)

Men hur som helst så började han leta bland dunkar och garage, när han öppnade garagedörren så visade det sig att han ägde inte bara en utan två Porschar! Varför gör inte jag det?

Med teckenspråk delat med tyska, engelska och en del påhittade ord så började vi förstå varandra. Att sen petrol och gasolin är två olika saker visste jag inte, det ena är diesel och det visade sig att det var bara det han hade hemma. Inga problem tyckte han, vi hoppade bara in i den tredje bilen han hade och han körde mig till macken ToR, efter detta startade hojen på första och vi var iväg igen, endast 3 mil kvar, gudars så skönt att komma till hotellet (nu kanske jag gick Honom på nerverna igen, märks nog i morgon).

2013-08-16 @ 09:04:04 Permalink Europaresan Kommentarer (1) Trackbacks ()

Bönhamn och MC:ister

Medan jag legat under täcken och filtar och tyckt synd om mig själv (det är synd om mig) så har Robban skrivit ett inlägg om dödstrippen till Bönhamn.

Robbans version: (jag ställer mig tveksam till vissa delar och tar inte ansvar över innehållet, särskilt inte den sexistiska beskrivningen av Martins nya hoj, som jag då ändå fått censurera kraftigt)

15 år sedan. Det är nog så länge sedan jag besökte det tokmysiga fiskelägret Bönhamn uppe i Högakusten. Senast jag var där så kom jag in med båt ifrån en dagstur med start från Ulvön, denna gång var det en MC-tur ifrån Sundsvall. När man väljer MC-turer så skall man ta små, slingriga, roliga vägar och undvika breda, raka och trista vägar. Allt detta är självklart i huvudet på en MC:ist (skapade säkert ett nytt ord där) men det som inte alltid är självklart är att kanske undvika ta med en snorande, hostande och sovandes sambo bak på hojen! Det blir liksom ingen bra kombo.

Men nu är det så här att jag vill verkligen ha med henne. Jag vill att hon skall fastna i denna underbara värld. Denna värld av: ingen plats för sin packning, ont i kroppen och regn inpå bara skinnet. Det är livet.

Mina varningsklockor borde ha signalerat starkt ett flertal gånger innan vi skulle åka:

1. En förkyld sambo skulle med.

2. Vi skulle åka med Martin och Niklas, ett par omständliga killar med noll koll på GPS.

3. Ingen hade kollat vädret.

4. I min värld, så när sambon frågar hur långt det är dit, så menar hon tur och retur, inte enkel resa. Säkert mitt fel, att inte förstå, att frågar man avstånd mellan punkt A och punkt B så är det ToR. Tokigt!

Hur som helst, resan blev längre än väntat, blöt, kall, snorig och alldeles..... ja alldeles... underbar. Slingriga vägar i Höga kustens finaste landskap, allt ifrån hav till små sjöar nersjunkna mellan gröna bergsluttningar, trevligt sällskap och nya erfarenheter. Jag tar det mesta som ett äventyr och blir ärligt inte bitter av att vi inte hittade Bönhamn först, bara lite pinsamt eftersom att det egentligen är vårt "nästgårds". Vi stannade alltså till ett par mil från Sundsvall för att få resedirektiv av en vänlig man som visade oss vägen... Ja, ja inte mycket att säga om det.

Note to self: lära sig GPS:en

Denna dag fick jag även se Martins nya, en lite lätt röd, rund om rumpan och med cylindrarna stickandes rakt ut "Hottie". Innan ni får allt för udda tankar så pratar jag om en hoj, en BMW r1200gs en helt splirrans ny. Snygg och med ett skönt ljud i, erbjöd mig att byta ljuddämpare med honom men på något sätt och nästan lite olustigt vis så ignorerade han min erbjudan.

Lusten blir alltid större att åka mer och längre, jag känner att varje gång så är det lite synd att man inte hade ekonomi att ta en jordenrunt tripp, givetvis med en snorandes, hostandes och sovandes sambo bak på hojen.

Martins "Hottie"

2013-06-08 @ 19:01:00 Permalink Dagsturer Kommentarer (0) Trackbacks ()

Robban om dagsresan till Uppsala

Här kommer sambons version om dagsturen till Uppsala:

Nu var det dags att låta sambon bekänna färg. Årets hitills längsta mc-tur gick ner mot Uppsala och Lelle butiken. Vi var tre hojar och fyra personer, jag, Cilia, kompisen Linn och hennes kompis Veronica. Vi samlades vid en mack i stan innan avfärd. Tankning av både hojen och oss, sedan avfärd. Vi hade ett kanonväder, stark (men inte för stark) sol strilade in i våra visir, sambon bak som höll om mig så mysigt och lagomt med trafik i ett skönt tempo. Hur bra var inte detta då? - Tyckte jag.

Kommer man med en BMW adventure och helst med dimljusen på så är det nästan så att bilarna slänger sig åt sidan, det hjälper säkert även till att jag monterat reflextejp på den vita hojen då de säkert får intrycket av att det är polisen som kommer så det är lika bra att styra ner i diket.

Vi kör i ett behagligt tempo, kanske lite långsamt men omkörningarna är odramatiska och alla hinner med. Strax nedanför Njurunda och ca:30 mil kvar innan framkomsten så märker jag att sambon liksom blir lite oaktiv. Jag vinklar upp sidospegeln och ser in i hennes hjälm. Sitter hon och njuter av musiken med stängda ögon? Så här länge...? Men vad faan, kvinnan sover! Visst hon sitter rak i ryggen men så fort jag ändrar farten så antigen så slår hon hjälmen i min nacke eller så ser hon ut som en "nickedocka". Jag känner att jag har full kontroll och låter henne vila lite, stackarn gick ju upp så tidigt på morgonen, redan vid 09.30 klev hon upp så vem skulle inte vara trött då? (Lite sarkastisk, fast på ett kärleksfullt sätt).

Väljer man stora E4:an mellan Sundsvall och Uppsala så dör man av tråk! Vägen är fin, bred, rak och jäkligt oinspererande. Det var kanske därför sambon valde att sova i två timmar!

Smygfotad av Cilia

Väl i butiken så slås man av att det är stort med ett otroligt utbud för en MC-nörd som en annan, men även att man inser att den budget man har kommer aldrig att räcka till det man vill ha. Jag som vill ha nya byxor och en ny jacka stod och dreglade vid ett riktigt snyggt och vattentätt Scott ställ, som sagt bara pengarna som fattades. Cilia gick inte lottlös, en snygg hoodie och en snygg jacka blev hennes byte efter jakten. Det var rea på dessa och tur var väl det.

Ja visst ja, jag köpte lite i alla fall. Ett par nya sommar handskar, typ som crosshandskar och ett ryggskydd, sen ner mot Cilias "bonusfamilj". Kanontrevligt med lite fika och att träffa dom. Givetvis drog det ut på tiden (väl värt det) så vi kom iväg hemåt vid 23 tiden. Många timmar blev det och "note to self"-välj inte mörkt visir på kvällen, blir liksom kaka på kaka. Totalt mörker. Hemfärden gick i samma stuk som vägen ner, snark bakom ryggen!

Glömde nämna, vi körde både vägen ner och hem delvis på gamla E4:an och mindre vägar, välj den om ni inte har bråttom, mycket trevligare men inte direkt längre.

På väg hemåt

2013-06-03 @ 15:16:00 Permalink Robban gästbloggar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Gruskurs i Sättna, 11-12/5

Imorgon väntar första långåkningen för mig, har fyllt min iPhone med grym musik och hoppas på att molnen slutar samla sig. Det känns ganska ok ändå. Vi är ett skönt litet gäng som ska åka och Uppsala är en av mina favoritstäder sen jag pluggade där. Tänkte försöka hinna med ett besök hos några goda vänner medan resten av gänget nördar loss i MC-butiken Lelles. Tyvärr kan inte våra medåkare till Gotland och Europa (Niklas och Martin) följa med imorgon då de av olika orsaker inte har tillgång till sina motorcyklar.

Efter tjat från sambon så ska han få gästblogga ikväll...

Grusbus

En snabb planering med tre lätt impulsiva MC-förare slutade med att vi satt upp oss på årets gruskurs som anordnades av SMCC. Martin vår nervöse lille vän ville absolut inte köra båda dagarna eftersom den andra dagen var en mer avancerad vidareutbildning, så ja, vi bokade först upp oss endast till lördagen.

Kursen närmade sig, Niklas hade precis fått sin hoj, en BMW 1200 GSA (röd sadel, inte lika snygg som min dårå) och Martin hade efter ett grymt antal gånger velat fram och åter vilken, hur och vart han skulle köpa sin hoj nu gjort klart och köpt en splitter ny 1200 GS på Northbike här i stan.

Nu vände lyckan, Martins hoj blev aldrig klar innan kursen så han fick stå över, riktigt olyckligt, eller ja för han i alla fall, jag och Niklas passade på att boka in oss till lördagens avancerade körning i stället. Nu måste man lära sig att flytta runt slagskeppet tänkte vi.

Lördag - katastrof!

Laddade och lätt nervösa stod vi på Sättnas motorbana, det småduggade och vi träffade på resten av gänget som skulle vara med. Det var en salig blandning av olika sorters motorcyklar fast den större delen var tyngre hojar. Våra instruktörer Peter Janulf och Andreas Norrby från smcc startade utbildningen nästan på en gång efter lite snabb info och teori.

Vi rullade ut och körde igång lite lätt, alla på ett led, över små kullar och ringlande stigar. Ut på en grässlätt i låg fart, känner att det är absolut inga problem och lite av nervositeten släpper allt efter man känner att Adventuren går så otroligt fint även utanför asfaltsvägarna.

Niklas ligger precis framför mig, han kör ner i en liten mjuk grop och jag hör att det skramlar till, inte direkt som om han skrapat i utan mer att något går sönder! Sekunden efter ser jag något som slungas ut från hans bakhjul och vi stannar så snabbt vi kan. Det visar sig att bromsoket hade pajat, fast att den bara hade gått ca:30 mil efter servicen. Skit, skit, skit! Helg och ingen service går att ordna, alla verkstäder har antingen stängt eller ingen mekaniker på plats under helgerna så tyvärr blev det en kort utbildning för Niklas.

Fortsättningsvis skall jag nu inte strö salt i såren på Martin och Niklas men utbildningen var riktigt rolig, lördagen bjöd på lättare körning med serpentinbana, bromsning och att börja känna på att stå under manövrerna, allt givetvis på grus. De flesta kände under senare delen av dagen att shit! Det här är roligt! Visst vi hade några som klotade (ramlade) men allt gick bra, inga skador vare sig på personerna eller någon hoj, en av grabbarna med sin -Tiger Explorer lyckades med konststycket att totalt kladda upp hela vänstersidan på hojen genom att fastna och lägga ner den i blötleran, resultat: fortfarande hel men det gick att plocka ur lera i princip överallt ur hojen.

Söndag - skjuts i arslet

Nu jäklar, laddad till tusen. Nu startade det riktigt roliga. Jag hade fått upp ångan och var mer än sprättig och vilja komma ut på gruset igen. Fler och mer avancerade övningar och banor blev det, upp och ner på hinder och kullar, 180 graders rundningar och allt skulle ske som stående körning.

Fler klotningar, fler tappade hojar men faan va skoj folk hade. Vi visste riskerna med att ta ut över 200 kg på sådana här äventyr så man kan inte bli bitter, jag går faktiskt och väntar på när jag sätter min första klotning, inte om utan när som det heter.

Utvärdering:

Skitnöjd och har insett efter utbildningen att valet av att köpa och sedan montera nya däck, ett par Heidenau scout k60. Blir ett kanonval! De har ett grövre mönster fast de skall även fungera riktigt bra på touring också så de skall få bekänna färg på vår kommande Europatripp, bonusen skall vara ett grymt skönt grepp på grusvägarna.

Det enda negativa, riktigt synd att inte mc-bröderna kunde vara med!

Hojarna uppställda

Efter "grusbuset"

Nya däck

2013-05-28 @ 00:07:00 Permalink Robban gästbloggar Kommentarer (0) Trackbacks ()