mc-rookie

 

Nu har jag äntligen återhämtat mig efter dagsturen till Uppsala i tisdags. Målet var som sagt MC-affären Lelles för MC-nördarna, medan min plan var att hälsa på min fantastiska bonusfamilj som jag har där nere.  Eftersom jag inte somnade förrän vid 5-tiden (resfeber?) så var jag på lagom glatt humör när Robban a.k.a. sambon väckte mig. Jag protesterade vilt, men när han väste samvetsskuld så var det bara att släpa sig upp. 

Vi åkte från Sundsvall vid 11-tiden och resan ner flöt på oväntat bra. Ja, förutom att Robbans GPS visade att närmsta vägen minus motorväg, var tre varv i Gävle centrum, vi fattade att något inte stämde när vi varvade en liten tant med rullator för andra gången inom några minuter. Dessutom blev jag anfallen av fräsande gäss och horder av måsar när vi stannade för att fika i Tönnebro. Möjligen får jag skylla mig själv lite eftersom jag tvunget skulle mata fåglarna. De såg ju så hungriga ut...

 

 Glad och avslappnad innan jag försökte rädda fåglar från svältdöden...

 

 

Allra bäst var nog att jag upptäckte att jag har en oväntad superkraft som kommer ta mig långt, med andra ord genom hela Europa :) 

Jag kan sova när jag åker motorcykel! Det är fan lycka. För mig i alla fall ( jag tyckte mig kunna utläsa en viss stress hos min sambo när han berättat hur han fått dra mina armar runt sin midja och sen fixera dem med ena handen mot sin bröstkorg medan han fick hålla i styret med den andra) men det man inte minns lider man inte över, så jag är nöjd... 

 

Väl i Uppsala övertalades jag att följa med till Lelles, med löftet att Robban skulle följa med mig och hälsa på min fina bonusfamilj sen. Mitt intryck av Lelles? 

Oluftkonditionerat och oändligt stort, Fullt med hårda, lite otäcka, bikers. Blir ju intressant när vi ska till Lelledagarna på Gotland om två veckor... En hel ö full av bikers... Kommer få sitta gömd i en rauk från morgon till kväll. De andra spred ut sig, exalterade av att vara i MC-lands Mecka. Själv satt jag uttråkad på en stol och svettades i mitt MC-ställ. Jag upptäckte dock att där även fanns en Outlet med vanliga kläder så jag köpte med mig en tröja och en jacka från Scott. Nice. Jag tjänade 1400 på att shoppa ( vet, det finns ingen logik i att man tjänar pengar medan man shoppar på rea, men det är en kul tanke) 

Robban fick med sig ett par nya handskar (tror att det är hans sjunde par nu) och sen drog vi vidare på middag hos min andrafamilj. Vårt resesällskap L och V, valde att bege sig norrut igen. 

 

Det är en lång historia i sig om kulturkrocken mellan en halvpersisk, rörig, pratglad, gästfri familj och en infödd, norrländsk, tystlåten man som pratar i så korta meningar som möjligt och ständigt gör inandningsljud. Men jag tar det lite kort. Det som enligt Robbans planering skulle blivit ett snabbt besök blev istället en helkväll, med mängder av mat och fika, fotografering och en detaljerad beskrivning av ombyggnadsplanerna av familjens hus. Robban satt och nöp mig i benet för att hinta om att vi var tvungna att bege oss hem, för klockan började bli mycket. Jag log och viskade elakt att han inte under några som helst omständigheter fick vanära deras gästfrihet (det är inte alls den typen av familj som skulle känna sig kränkta, men det visste ju inte Robban :) 

 

Tillsist gav jag ändå med mig och efter många kramar och ett löfte om att snart hälsa på igen så körde vi hemåt. Enligt beräkningen skulle vi vara hemma vid 1-tiden. 

Det blev ganska många stopp på vägen upp. Vi kände oss trötta och stela efter en heldag på hojen och jag frös och fick skav av kläderna. Men vid 2-tiden var vi äntligen hemma, efter en dag med sammanlagt  70-mil på hojen, hundratals ihjälkörda insekter och många skratt. När jag tänker tillbaka så känns det som om det faktiskt blev en lyckad dag. Jag undrar om det är som jag hört att det är med förlossningar. Man ligger där utmattad med enorma smärtor och tänker aldrig att jag utsätter mig själv och min kropp för det här igen. Men sen glömmer man genast smärtan och lidandet och börjar planera för nästa unge. 

 

Börjar planera för nästa långtur...

 

 Något stel...

 

 Slutade posera och tog mig snabbt från platsen.

 

 Robban a.k.a sambo, suddig bild, kameran undviker honom ( OBS! Inte fel på fotografen) 

 

 Alla ni MC-nördar: Varje år dödar NI tusentals oskyldiga offer i trafiken...