70 mil (det säger allt)
Nu har jag äntligen återhämtat mig efter dagsturen till Uppsala i tisdags. Målet var som sagt MC-affären Lelles för MC-nördarna, medan min plan var att hälsa på min fantastiska bonusfamilj som jag har där nere. Eftersom jag inte somnade förrän vid 5-tiden (resfeber?) så var jag på lagom glatt humör när Robban a.k.a. sambon väckte mig. Jag protesterade vilt, men när han väste samvetsskuld så var det bara att släpa sig upp.
Vi åkte från Sundsvall vid 11-tiden och resan ner flöt på oväntat bra. Ja, förutom att Robbans GPS visade att närmsta vägen minus motorväg, var tre varv i Gävle centrum, vi fattade att något inte stämde när vi varvade en liten tant med rullator för andra gången inom några minuter. Dessutom blev jag anfallen av fräsande gäss och horder av måsar när vi stannade för att fika i Tönnebro. Möjligen får jag skylla mig själv lite eftersom jag tvunget skulle mata fåglarna. De såg ju så hungriga ut...
Glad och avslappnad innan jag försökte rädda fåglar från svältdöden...
Otacksamma, giriga norrländska fåglar... (Nästangråtande försöker-vara-tuff-skåning)
Allra bäst var nog att jag upptäckte att jag har en oväntad superkraft som kommer ta mig långt, med andra ord genom hela Europa :)
Jag kan sova när jag åker motorcykel! Det är fan lycka. För mig i alla fall ( jag tyckte mig kunna utläsa en viss stress hos min sambo när han berättat hur han fått dra mina armar runt sin midja och sen fixera dem med ena handen mot sin bröstkorg medan han fick hålla i styret med den andra) men det man inte minns lider man inte över, så jag är nöjd...
Väl i Uppsala övertalades jag att följa med till Lelles, med löftet att Robban skulle följa med mig och hälsa på min fina bonusfamilj sen. Mitt intryck av Lelles?
Oluftkonditionerat och oändligt stort, Fullt med hårda, lite otäcka, bikers. Blir ju intressant när vi ska till Lelledagarna på Gotland om två veckor... En hel ö full av bikers... Kommer få sitta gömd i en rauk från morgon till kväll. De andra spred ut sig, exalterade av att vara i MC-lands Mecka. Själv satt jag uttråkad på en stol och svettades i mitt MC-ställ. Jag upptäckte dock att där även fanns en Outlet med vanliga kläder så jag köpte med mig en tröja och en jacka från Scott. Nice. Jag tjänade 1400 på att shoppa ( vet, det finns ingen logik i att man tjänar pengar medan man shoppar på rea, men det är en kul tanke)
Robban fick med sig ett par nya handskar (tror att det är hans sjunde par nu) och sen drog vi vidare på middag hos min andrafamilj. Vårt resesällskap L och V, valde att bege sig norrut igen.
Det är en lång historia i sig om kulturkrocken mellan en halvpersisk, rörig, pratglad, gästfri familj och en infödd, norrländsk, tystlåten man som pratar i så korta meningar som möjligt och ständigt gör inandningsljud. Men jag tar det lite kort. Det som enligt Robbans planering skulle blivit ett snabbt besök blev istället en helkväll, med mängder av mat och fika, fotografering och en detaljerad beskrivning av ombyggnadsplanerna av familjens hus. Robban satt och nöp mig i benet för att hinta om att vi var tvungna att bege oss hem, för klockan började bli mycket. Jag log och viskade elakt att han inte under några som helst omständigheter fick vanära deras gästfrihet (det är inte alls den typen av familj som skulle känna sig kränkta, men det visste ju inte Robban :)
Tillsist gav jag ändå med mig och efter många kramar och ett löfte om att snart hälsa på igen så körde vi hemåt. Enligt beräkningen skulle vi vara hemma vid 1-tiden.
Det blev ganska många stopp på vägen upp. Vi kände oss trötta och stela efter en heldag på hojen och jag frös och fick skav av kläderna. Men vid 2-tiden var vi äntligen hemma, efter en dag med sammanlagt 70-mil på hojen, hundratals ihjälkörda insekter och många skratt. När jag tänker tillbaka så känns det som om det faktiskt blev en lyckad dag. Jag undrar om det är som jag hört att det är med förlossningar. Man ligger där utmattad med enorma smärtor och tänker aldrig att jag utsätter mig själv och min kropp för det här igen. Men sen glömmer man genast smärtan och lidandet och börjar planera för nästa unge.
Börjar planera för nästa långtur...
Något stel...
Glad, innan myggen började anfalla mig och jag fick syn på...
Slutade posera och tog mig snabbt från platsen.
Robban a.k.a sambo, suddig bild, kameran undviker honom ( OBS! Inte fel på fotografen)
Alla ni MC-nördar: Varje år dödar NI tusentals oskyldiga offer i trafiken...
Gruskurs i Sättna, 11-12/5
Imorgon väntar första långåkningen för mig, har fyllt min iPhone med grym musik och hoppas på att molnen slutar samla sig. Det känns ganska ok ändå. Vi är ett skönt litet gäng som ska åka och Uppsala är en av mina favoritstäder sen jag pluggade där. Tänkte försöka hinna med ett besök hos några goda vänner medan resten av gänget nördar loss i MC-butiken Lelles. Tyvärr kan inte våra medåkare till Gotland och Europa (Niklas och Martin) följa med imorgon då de av olika orsaker inte har tillgång till sina motorcyklar.
Efter tjat från sambon så ska han få gästblogga ikväll...
Grusbus
En snabb planering med tre lätt impulsiva MC-förare slutade med att vi satt upp oss på årets gruskurs som anordnades av SMCC. Martin vår nervöse lille vän ville absolut inte köra båda dagarna eftersom den andra dagen var en mer avancerad vidareutbildning, så ja, vi bokade först upp oss endast till lördagen.
Kursen närmade sig, Niklas hade precis fått sin hoj, en BMW 1200 GSA (röd sadel, inte lika snygg som min dårå) och Martin hade efter ett grymt antal gånger velat fram och åter vilken, hur och vart han skulle köpa sin hoj nu gjort klart och köpt en splitter ny 1200 GS på Northbike här i stan.
Nu vände lyckan, Martins hoj blev aldrig klar innan kursen så han fick stå över, riktigt olyckligt, eller ja för han i alla fall, jag och Niklas passade på att boka in oss till lördagens avancerade körning i stället. Nu måste man lära sig att flytta runt slagskeppet tänkte vi.
Lördag - katastrof!
Laddade och lätt nervösa stod vi på Sättnas motorbana, det småduggade och vi träffade på resten av gänget som skulle vara med. Det var en salig blandning av olika sorters motorcyklar fast den större delen var tyngre hojar. Våra instruktörer Peter Janulf och Andreas Norrby från smcc startade utbildningen nästan på en gång efter lite snabb info och teori.
Vi rullade ut och körde igång lite lätt, alla på ett led, över små kullar och ringlande stigar. Ut på en grässlätt i låg fart, känner att det är absolut inga problem och lite av nervositeten släpper allt efter man känner att Adventuren går så otroligt fint även utanför asfaltsvägarna.
Niklas ligger precis framför mig, han kör ner i en liten mjuk grop och jag hör att det skramlar till, inte direkt som om han skrapat i utan mer att något går sönder! Sekunden efter ser jag något som slungas ut från hans bakhjul och vi stannar så snabbt vi kan. Det visar sig att bromsoket hade pajat, fast att den bara hade gått ca:30 mil efter servicen. Skit, skit, skit! Helg och ingen service går att ordna, alla verkstäder har antingen stängt eller ingen mekaniker på plats under helgerna så tyvärr blev det en kort utbildning för Niklas.
Fortsättningsvis skall jag nu inte strö salt i såren på Martin och Niklas men utbildningen var riktigt rolig, lördagen bjöd på lättare körning med serpentinbana, bromsning och att börja känna på att stå under manövrerna, allt givetvis på grus. De flesta kände under senare delen av dagen att shit! Det här är roligt! Visst vi hade några som klotade (ramlade) men allt gick bra, inga skador vare sig på personerna eller någon hoj, en av grabbarna med sin -Tiger Explorer lyckades med konststycket att totalt kladda upp hela vänstersidan på hojen genom att fastna och lägga ner den i blötleran, resultat: fortfarande hel men det gick att plocka ur lera i princip överallt ur hojen.
Söndag - skjuts i arslet
Nu jäklar, laddad till tusen. Nu startade det riktigt roliga. Jag hade fått upp ångan och var mer än sprättig och vilja komma ut på gruset igen. Fler och mer avancerade övningar och banor blev det, upp och ner på hinder och kullar, 180 graders rundningar och allt skulle ske som stående körning.
Fler klotningar, fler tappade hojar men faan va skoj folk hade. Vi visste riskerna med att ta ut över 200 kg på sådana här äventyr så man kan inte bli bitter, jag går faktiskt och väntar på när jag sätter min första klotning, inte om utan när som det heter.
Utvärdering:
Skitnöjd och har insett efter utbildningen att valet av att köpa och sedan montera nya däck, ett par Heidenau scout k60. Blir ett kanonval! De har ett grövre mönster fast de skall även fungera riktigt bra på touring också så de skall få bekänna färg på vår kommande Europatripp, bonusen skall vara ett grymt skönt grepp på grusvägarna.
Det enda negativa, riktigt synd att inte mc-bröderna kunde vara med!
Hojarna uppställda
Efter "grusbuset"
Nya däck
Om att försättas i samvetsskuld
Jag älskar min sambo. Min sambo älskar motorcyklar (han kallar henne för "Gumman" och klär på henne någon form av plast/presennings -pyjamas varje kväll). Min sambo älska mig också. Jag älskar att shoppa. Också. Så för några veckor sedan släppte han lös mig i en MC-affär här i stan, sa att jag skulle plocka ihop utrustning som jag tyckte var snygg och att han skulle betala, otäckt medveten om att jag skulle gå rakt in i fällan.
Stövlar, byxor, jacka, handskar och en skitsnygg hjälm senare så kom vi ut från affären.
- Älskling, du vet vad detta betyder va?
- Att jag ser grym ut och att jackan färgmatchar din hoj?
- Nä...
- Vad?
- Kläderna måste komma till användning.
- Ja?
- Alltså inte åka till macken fram och tillbaka, utan lite längre rundor.
- Som?
- Gotland, halva Europa och några längre dagsturer.
- Va?!
Då slog det mig vad som precis inträffat. Varifrån denna plötsliga genorositet kom från. Smart.
Jag vägrade konstant och principfast att åka några längre sträckor förra året. För som sagt, jag ser verkligen inte charmen med att åka motorcykel. Jag gillar komfort. Vid längre resor föredrar jag bil, flyg eller tåg. För då kan jag sova, titta på film, sitta och läsa, slippa frysa, slippa för hög värme, slippa regn... Vilket är ganska jävla omöjligt bak på en motorcykel.
Ja, ni fattar. Jag utsätter mig inte gärna frivilligt för att försätta mig i obekväma situationer.
Dessutom är det en lögn det där med frihetskänsla och att man kommer närmre naturen. Det är väl bara att hissa ner bilrutan för samma effekt?
Så hela förra året hittade jag på ursäkter. Favoriten var att kläderna jag hade då inte passade, att de var fula och kunde vara farliga eftersom jackan saknade armbågs -och ryggskydd och att hjälmen var alldeles för stor.
Med ny utrustning, som han betalat så kan jag helt enkelt inte dra mig ur sommarens planerade MC-resor. Dessutom har jag inga undanflykter när han vill åka på längre dagsturer. Jag har kläder som passar, skyddar och som är snygga. Och självklart är sambon inte sen med att planera in vår första längre åktur. På tisdag gäller det. Sundsvall-Uppsala tur och retur (ca 65 mil). Spännande.
INTE.
Hemkommen och nytt rekord
Så kom sambon hem. Ytterdörren slits upp och det första jag hör är INTE "Hej älskling!" utan:
- Oh! Jag svettas ihjäl, det är fan över 20 grader ute. Ont i fötterna. Måste kissa. NU.
Jag ler lite drygt och självbelåtet och hindrar mig själv från att säga:
"I hate to say I told you so"
Men han verkade ha haft en bra dag och de hade slagit rekordet. Med 28 motorcyklar...
Grattis SMCC, efter flera månaders hårt slit, kämpande, blod, svett och tårar så förtjänade ni att lyckas. För att inte tala om all reklam ni spridit via olika sociala medier, för att värva deltagare.
28 st. Wow. Ni kommer sätta Sundsvall på världskartan.
Tips: Satsa på att spräcka 1020 gränsen nästa år. Jag tror på er. Heja, heja!
Här kommer lite bilder från dagen:
Samlig i Timrå
Sambon som fjortisfotat sig själv
Dagens coolaste (klistermärke på okänds tank) saknas bara djurbild och studentbild (dessa jobbiga studenter)
Våga vägra MC-dagen i Sundsvall
Idag är det Motorcyklens dag 2013, här i Sundsvall. Arrangörerna lockar bl.a. med följande:
- förkörsrätt med poliseskort HELA vägen från Terminalvägen i Timrå till Storgatan i Sundsvall!
- mingel bland hojar och knuttar!
- vid starten kan du köpa fika vid Bergsåkers Badmintonklubb!
- du får chansen att delta i SMCC's STORA paradnummer, där du kan hjälpa till att slå förra årets rekord som var 989 motorcyklar!
Nej, nej hur kunde jag välja att avstå från detta?! Mingel med knuttar, förkörsrätt, fika i Bergsåker! Spänningen kommer vara olidlig, kommer Sundsvall lyckas få ihop 11 deltagare till? Kommer de passera 1000 sträcket? Jag biter ner mina naglar...
(OBS: ironi)
Min sambo är en av deltagarna. Just nu rullar han fram 30 km/h, fullt påklädd i 20 graders värme, han kan inte avvika från ledet utan kommer tvingas snigla sig fram de närmsta timmarna. Jag är inte avundsjuk. Själv väljer jag balkongmys med vår katt/bebis, min iPad, bra musik och en kall Coca-Cola Istället. Lyllo mig.
