Dag 5 Alta-Narvik
Idag har vi åkt från Alta till Narvik. Det började med att vi gjorde vår första omkullvältning. Men det var helt odramatiskt eftersom vi nästan stod stilla på en rastplats. Robban fick tydligen in en geting i hjälmen vilket fick honom att släppa allt. Jag kände hur vi långsamt lade oss på sidan. Min fot fastnade dock under all packning så jag kunde inte resa mig förrän han rest hojen. Vi körde längst E6:an, genom fjäll och förbi vatten, en väldigt vacker väg. Vi stannade för att äta lunch på ett snabbmatställe. Jag fixade inte att äta något, är så trött på skräpmat (har ätit det varje lunch sen vi började resan). Däremot så var jag överlycklig när vi stötte på en äkta renskötare som tydligen hade 10000 renar. Kände mig starstruck och fick inte fram allt jag hade velat fråga om. Tråkigt nog så var han väldigt onykter så jag kanske ändå inte fått några vettiga svar...
På väg mot Narvik
Dagens tältplats
Just precis nu sitter jag i ett tält mitt ute på fjället. Här kryllar av mygg och jag får nästan lite panik. Det är väl ingen som missat Hundens & Kattens dagbok (som finns på youtube). Lite så känns det precis nu.
-Åka motorcykel...
- Det bästa vi vet!
- Svettigt underställ under mckläderna...
- Det bästa vi vet!
- Finns inte plats för någon packning...
- Det bästa vi vet!
- Torkat kött i vakuumförpackningar till kvällsmat...
- Det bästa vi vet!
- Fullt med mygg!
- Det bästa vi vet!
Jag känner mer såhär: 5 dagar i fångenskap. Vad fan skulle jag med på resan och göra... Jag måste hitta ett sätt att stå ut. Det spelar ingen roll hur vansinnigt vackert här är, jag är ingen campare. Jag känner mig helt apatisk inför campinglivet. När Robban reser tält och börjar laga mat så sitter jag bara och stirrar tomt framför mig. Jag känner mig helt dränerad på energi. Allt är mycket vackrare i tanken. Att sitta och dricka iskallt fjällvatten och äta torkat kött vid ett vattenfall i ett landskap där solen aldrig går ner är en tanke som borde stanna vid just en tanke. I verkligheten är det för kallt. Eller för varmt. Tälten är mycket svårare att få upp och myggen mycket mer elaka och blodtörstiga i verkligheten. Ibland när vi stannat så känns det som om myggen bara legat och väntat på att få blod. Självklart visste jag att det finns mängder med mygg här uppe och bar laddat upp med alla möjliga typer av solskydd. Men att det skulle vara såhär vidrigt många kunde jag inte föreställa mig. Imorgon fortsätter vi mot Lofoten.
Tandborstning
