mc-rookie

Så har jag äntligen varit på Nordkap. Det blev en lång dag och vi var inte tillbaka på campingen förrän vid 22-tiden. När vi kom tillbaka fixade vi lite mat (pulversoppa) och tog en dusch. Allting flyttas fram och jag gissar på att det hänger ihop med att här är ljust dygnet runt. Man känner sig piggare längre och luras till att tro att klockan inte är så mycket.

Hur Nordkap var? Vägen dit var kul att åka. Vi följde kusten stora delar av vägen och det var riktigt fint. Längst med vägen körde vi igenom flera långa vägtunnlar varav den längsta var nästan 7km och gick under vattnet. Det kändes ganska häftigt att tänka sig att havet låg där ovanför. Det är ett väldigt speciellt landskap här uppe. Kargt och kalt, så långt ifrån rapsfält och bokskogar man kan komma. Det finns inga möjligheter till någon form av jordbruk och det är lätt att förstå varför renskötsel och fiske är det som dominerar här. Apropå renar så måste de vara ett av de sötaste djur som finns. Det är möjligt att de är ganska korkade, men så vansinnigt söta att det uppväger allt. Att köra förbi dem kan vara lite krångligt eftersom de är helt oberäkneliga och gärna springer fram och tillbaka mitt på vägen. Bäst är att vänta ut dem tills de bestämt sig för vilken sida de ska gå på.

 

I alla fall. Nordkap är långt ifrån den mest fascinerande eller vackraste platsen jag har varit på. Det känns mest som att själva grejen att ha varit där gör upplevelsen. Visst är det vackert, men inte mer än så, fast helt klart värt att betala för att komma ända fram. Själva området är större än vad jag hade väntat mig med ett stort museum, flera fik och en biograf. Att ta några bilder från klippan och låta sig fotas vid jordklotet som finns där är väl ett måste.

 

Jag har förstått att vi har haft en riktig tur med vädret. Vi har haft ungefär 27 grader idag och molnfritt, förra veckan hade det tydligen snöat och jag har hört från många håll att det ofta regnar och är dimmigt på Nordkap. Fjällvädret är inte att lita på. Imorgon lämnar vi campingen här och beger oss vidare mot Narvik. Det är drygt 50 mil att köra så vi får se om vi tar hela sträckan eller stannar och tältar längst med vägen.

Har nyss vaknat i ett tält som kokade, med svetten rinnandes. För er som inte är van vid att tälta så kan jag berätta att tältet blir varm som en bastu när det står i solen. Robban vaknade redan vid 5 imorse av värmen. Men vi har enorm tur med vädret. Det har varit uppehåll sen vi var i Lycksele och idag ska det vara runt 17 grader på Nordkap dit vi strax ska bege oss. Hojarna är avplockade på allt onödigt och det är inlagt i tälten. Vi kommer återvända hit efter dagsturen på ca 45 mil för att sova en natt till. Alta är riktigt fint.

Kände mig långt ifrån utvilad när Robban väckte mig imorse, hade gärna legat kvar ett bra tag till. Börjar redan nu känna av resandet, jag blir trött av att sitta på hojen hela dagen. Klev hur som helst upp och klädde på mig. Lyckades klösa mig själv blodig när jag skulle dra upp blixtlåset på mina MC-kängor. Kände redan där att jag hade fått nog. Har haft brutal hemlängtan sedan igår, men att säga till Robban att vi väl kan köra hem igen känns inte okej och jag vill ju se Nordkap. Men ärligt. Jag gillar varken Norrland (Sundsvall är gränsen) eller att campa och att då åka till Lappland och Nordnorge med fyra Norrlänningar och tälta känns idiotiskt, vilket jag fnissade lite åt mellan tårarna. Jag inser ju längre norrut vi kommer att mitt hjärta tillhör Skåne fullt ut.

 

 

"He skull int kunna död'na me domkraftn" 

Men jag har samlat ihop mig. Jag tänker genomföra det här enligt planen så nog gnällt om det.
Vi kom i alla fall iväg. Körde jättetråkiga vägar genom Sverige, in i Finland, till Norge. Vi hade planerat att köra gamla postvägen (precis vad det låter som) imorgon och försöka hitta nånstans att tälta precis innan den börjar. Men väl där så kände vi att vi ville ta den etappen redan idag. Postvägen är en grusväg som sträcker sig ca12 mil över de Norska fjällen. Bitvis är den svår att köra eftersom den är stenig, gropig och hal. Där finns dessutom flera vattenhinder i form av breda bäckar som rinner över vägen och på ett ställe så saknades det en bro som borde ha funnits där. För Robban som dessutom hade extra tyngd på hojen med dubbel packning och mig, så visste vi inte om det skulle vara möjligt för honom att genomföra körningen och vi hade sett ut en alternativ väg för oss. Men med nya och bra däck, stor skicklighet och mig gåendes genom de svåraste vattenpassagerna så gick det utmärkt. Det var dessutom väldigt kul och något jag starkt kan rekommendera om man vill ha en riktig naturupplevelse. Det man bör tänka på är att se till att vara ordentligt utvilad, inte köra där själv (kan behövas hjälp), ha gott om tid på sig samt att ha med sig något att dricka (även om det fanns så att man kunde dricka i en av bäckarna). Vi körde ca 7 mil på 3 h, med några kortare pauser. Eftersom vi inte hade den tiden vi önskat så valde vi att svänga av när vi korsade en asfaltsväg och följa den sista biten till Alta Camping. Där befinner vi oss just nu. Jag känner att tältlivet verkligen inte är min grej. Vi har kokat lite ris och ätit en burk tonfisk och nu tänkte jag krypa ner i sovsäcken. Imorgon väntar Nordkap. 

 

 

 

Lägger upp fler bilder när jag har bättre internet.