mc-rookie

 

Så nu har jag upplevt de beryktade raukarna. Det bästa med dem var att det fanns otroligt god klättringspotensial på dem. Jag tror att alla vi fyra hade jävligt kul när vi klättrade omkring och tog bilder. Vi åkte längst med kusten på Fårö och stannade till vid olika raukområden. Det roliga är att vi haft ett raukfält i närheten av stugan som Robban och jag besökte redan i torsdags, men vi fattade inte att det där varit riktiga raukar, de ser mest ut som missformade stenar. 

 

Vi åkte vidare till Sudetsand Strand för årets första dopp. Självklart bangade hälften av gruppen (de svagaste individerna). Så tävlingen om vem som skulle klara av att doppa sig först (huvudet också) stod mellan mig och Niklas. Jag började med ett tappert försök, men ca 30 meter ut i vattnet insåg  jag att det var alldeles för jävla kallt och dessutom långgrunt, vilket skulle förlänga plågan. Jag vände upp på stranden igen, övertygad om att Niklas skulle klara max 10 meter ut, innan han skulle vända tillbaka. Så när han sen började sin vandring ner mot vattnet lutade jag mig lugnt tillbaka och sa till Robban att han skulle vara beredd med kameran, eftersom det skulle kunna bli riktigt roliga bilder när Niklas insåg hur jävla kallt det var.  Precis som jag räknat med så stannade han till en bit ut i vattnet, vad jag inte räknat med var att han inte vände utan fortsatte framåt som en jävla kamikazesoldat. Vinnarskallen i mig slog till och jag började springa över stranden, ner mot havet och tog mig fram genom det iskalla vattnet. Niklas fick syn på mig när jag började komma ifatt. Det var plötsligt enormt mycket prestige i det här (från min sida i alla fall). Jag stålsatte mig för att göra ett dyk, men Niklas hann före. Jag doppade mig sekunderna efter, men den här gången mötte jag min överman. Grattis Niklas! Kul för dig, verkligen... Efter ytterligare varsitt dyk som skar som knivar genom kroppen i det iskallavattnet, begav vi oss upp på stranden igen. Sjukt stolta över vår insats