Gruskurs i Sättna, 11-12/5

 
Imorgon väntar första långåkningen för mig, har fyllt min iPhone med grym musik och hoppas på att molnen slutar samla sig. Det känns ganska ok ändå. Vi är ett skönt litet gäng som ska åka och Uppsala är en av mina favoritstäder sen jag pluggade där. Tänkte försöka hinna med ett besök hos några goda vänner medan resten av gänget nördar loss i MC-butiken Lelles. Tyvärr kan inte våra medåkare till Gotland och Europa (Niklas och Martin) följa med imorgon då de av olika orsaker inte har tillgång till sina motorcyklar. 

Efter tjat från sambon så ska han få gästblogga ikväll... 

Grusbus

En snabb planering med tre lätt impulsiva MC-förare slutade med att vi satt upp oss på årets gruskurs som anordnades av SMCC. Martin vår nervöse lille vän ville absolut inte köra båda dagarna eftersom den andra dagen var en mer avancerad vidareutbildning, så ja, vi bokade först upp oss endast till lördagen.

Kursen närmade sig, Niklas hade precis fått sin hoj, en BMW 1200 GSA (röd sadel, inte lika snygg som min dårå) och Martin hade efter ett grymt antal gånger velat fram och åter vilken, hur och vart han skulle köpa sin hoj nu gjort klart och köpt en splitter ny 1200 GS på Northbike här i stan.

Nu vände lyckan, Martins hoj blev aldrig klar innan kursen så han fick stå över, riktigt olyckligt, eller ja för han i alla fall, jag och Niklas passade på att boka in oss till lördagens avancerade körning i stället. Nu måste man lära sig att flytta runt slagskeppet tänkte vi.

 Lördag - katastrof!

Laddade och lätt nervösa stod vi på Sättnas motorbana, det småduggade och vi träffade på resten av gänget som skulle vara med. Det var en salig blandning av olika sorters motorcyklar fast den större delen var tyngre hojar. Våra instruktörer Peter Janulf och Andreas Norrby från smcc startade utbildningen nästan på en gång efter lite snabb info och teori.

Vi rullade ut och körde igång lite lätt, alla på ett led, över små kullar och ringlande stigar. Ut på en grässlätt i låg fart, känner att det är absolut inga problem och lite av nervositeten släpper allt efter man känner att Adventuren går så otroligt fint även utanför asfaltsvägarna.

Niklas ligger precis framför mig, han kör ner i en liten mjuk grop och jag hör att det skramlar till, inte direkt som om han skrapat i utan mer att något går sönder! Sekunden efter ser jag något som slungas ut från hans bakhjul och vi stannar så snabbt vi kan. Det visar sig att bromsoket hade pajat, fast att den bara hade gått ca:30 mil efter servicen. Skit, skit, skit! Helg och ingen service går att ordna, alla verkstäder har antingen stängt eller ingen mekaniker på plats under helgerna så tyvärr blev det en kort utbildning för Niklas.

Fortsättningsvis skall jag nu inte strö salt i såren på Martin och Niklas men utbildningen var riktigt rolig, lördagen bjöd på lättare körning med serpentinbana, bromsning och att börja känna på att stå under manövrerna, allt givetvis på grus. De flesta kände under senare delen av dagen att shit! Det här är roligt! Visst vi hade några som klotade (ramlade) men allt gick bra, inga skador vare sig på personerna eller någon hoj,  en av grabbarna med sin -Tiger Explorer lyckades med konststycket att totalt kladda upp hela vänstersidan på hojen genom att fastna och lägga ner den i blötleran, resultat: fortfarande hel men det gick att plocka ur lera i princip överallt ur hojen.

 Söndag - skjuts i arslet

Nu jäklar, laddad till tusen. Nu startade det riktigt roliga. Jag hade fått upp ångan och var mer än sprättig och vilja komma ut på gruset igen. Fler och mer avancerade övningar och banor blev det, upp och ner på hinder och kullar, 180 graders rundningar och allt skulle ske som stående körning.

Fler klotningar, fler tappade hojar men faan va skoj folk hade. Vi visste riskerna med att ta ut över 200 kg på sådana här äventyr så man kan inte bli bitter, jag går faktiskt och väntar på när jag sätter min första klotning, inte om utan när som det heter.

Utvärdering:

Skitnöjd och har insett efter utbildningen att valet av att köpa och sedan montera nya däck, ett par Heidenau scout k60. Blir ett kanonval! De har ett grövre mönster fast de skall även fungera riktigt bra på touring också så de skall få bekänna färg på vår kommande Europatripp, bonusen skall vara ett grymt skönt grepp på grusvägarna.

Det enda negativa, riktigt synd att inte mc-bröderna kunde vara med!

 Hojarna uppställda 

Efter "grusbuset" 

Nya däck


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0