mc-rookie

Kände mig långt ifrån utvilad när Robban väckte mig imorse, hade gärna legat kvar ett bra tag till. Börjar redan nu känna av resandet, jag blir trött av att sitta på hojen hela dagen. Klev hur som helst upp och klädde på mig. Lyckades klösa mig själv blodig när jag skulle dra upp blixtlåset på mina MC-kängor. Kände redan där att jag hade fått nog. Har haft brutal hemlängtan sedan igår, men att säga till Robban att vi väl kan köra hem igen känns inte okej och jag vill ju se Nordkap. Men ärligt. Jag gillar varken Norrland (Sundsvall är gränsen) eller att campa och att då åka till Lappland och Nordnorge med fyra Norrlänningar och tälta känns idiotiskt, vilket jag fnissade lite åt mellan tårarna. Jag inser ju längre norrut vi kommer att mitt hjärta tillhör Skåne fullt ut.

 

 

"He skull int kunna död'na me domkraftn" 

Men jag har samlat ihop mig. Jag tänker genomföra det här enligt planen så nog gnällt om det.
Vi kom i alla fall iväg. Körde jättetråkiga vägar genom Sverige, in i Finland, till Norge. Vi hade planerat att köra gamla postvägen (precis vad det låter som) imorgon och försöka hitta nånstans att tälta precis innan den börjar. Men väl där så kände vi att vi ville ta den etappen redan idag. Postvägen är en grusväg som sträcker sig ca12 mil över de Norska fjällen. Bitvis är den svår att köra eftersom den är stenig, gropig och hal. Där finns dessutom flera vattenhinder i form av breda bäckar som rinner över vägen och på ett ställe så saknades det en bro som borde ha funnits där. För Robban som dessutom hade extra tyngd på hojen med dubbel packning och mig, så visste vi inte om det skulle vara möjligt för honom att genomföra körningen och vi hade sett ut en alternativ väg för oss. Men med nya och bra däck, stor skicklighet och mig gåendes genom de svåraste vattenpassagerna så gick det utmärkt. Det var dessutom väldigt kul och något jag starkt kan rekommendera om man vill ha en riktig naturupplevelse. Det man bör tänka på är att se till att vara ordentligt utvilad, inte köra där själv (kan behövas hjälp), ha gott om tid på sig samt att ha med sig något att dricka (även om det fanns så att man kunde dricka i en av bäckarna). Vi körde ca 7 mil på 3 h, med några kortare pauser. Eftersom vi inte hade den tiden vi önskat så valde vi att svänga av när vi korsade en asfaltsväg och följa den sista biten till Alta Camping. Där befinner vi oss just nu. Jag känner att tältlivet verkligen inte är min grej. Vi har kokat lite ris och ätit en burk tonfisk och nu tänkte jag krypa ner i sovsäcken. Imorgon väntar Nordkap. 

 

 

 

Lägger upp fler bilder när jag har bättre internet.